Nyebrotäppan

Om Platsen

Växtrumsdesigner Karin Berglund berättar om växtrumsplatsen Nyebrotäppan. 
”En trädgård är alltid mycket mer än det man ser med ögat eller känner med näsan. Den kan vara en privat värld där man rör sig i sin egen takt, i sina egna ljud, en plats där fåglarna överröstar trafikbruset och där man kan se stjärnorna. Kanske en liten Mariaträdgård som på målningarna från medeltiden och renässansen i konsthistorien. Där sitter jungfru Maria och läser, barnet leker på en blommande äng, träd som i skapelseberättelsen, vackra fåglar. Alltihop omslutet av en mur, den tillslutna trädgården som i Höga visan. I rabatterna växer det iris och pioner och på ängen blommar liljekonvaljer, nejlikor, vita liljor och smultron. Daggkåpa och små narcisser. Varje växt har en historia och en berättelse som ingår i en rebus om Marias liv och Kristi passionshistoria. Lite så har vi försökt göra Mariaträdgården i Lerum. Många av växterna är sådana som i folkmun bär den heliga jungfruns namn.

Daggkåpan kallades för Jungfru Marias kappa, liljekonvaljerna hette Jungfru Marias örhängen, gullvivan Jungfru Marias nycklar och aklejan Jungfru Marias fingrar. Där finns växter som kallat Jungfru Marias kyrkljus och Mariaguld. Många blå blommor fick heta Jesusbarnets öga. Det finns mer än 900 växter som på något sätt berättar om Maria och passionshistorien från bebådelsen till uppståndelsen. Den vita liljan, rosen och nejlikan är de tre mest betydelsefulla Mariablommorna och de finns alla tre vår Mariaträdgård. I Pelle Lundgrens fina torn av järnstänger klättrar flera olika sorters rosor – den vita Mme Alfred Carrière, Zephirine Drouhin som saknar taggar och den rosa moschatahybriden Felicia. De blommar alla om och om igen. Det gör också New Dawn som bland annat växer vid ingångsstolparna och den mörkrosa portlandsrosen Mme Boll som sticker upp nära rundeln i mitten. I ängen av perenner i absiden håller den ljusrosa spinosisimmahybriden Stanwell Perpetual till. Två korsande gångar med en rundel i mitten, så ser formen ut. En klassisk form för en klosterträdgård eller ett kyrkorum. I mitten bland annat än böljande äng av vallmo som är en av de stora Mariablommorna, allt sammanhållet av flätade järnband som arbetsgruppen tillverkat under ledning av konstnären Gill Marshall-Meréus. Allt har blivit så vackert.”

För många är Karin Berglund en guru inom trädgård. En erfaren och omtyckt skribent i trädgårdstidningar, författare till ett antal böcker med trädgård i fokus och fotograf med förmåga att locka slumrande trädgårdssinnen till liv. Karin Berglund är uppvuxen i Göteborg. Hon flyttade till Stockholm och arbetade som ekonomireporter på Dagens Nyheter. Där skrev hon bland annat om produktionen av baslivsmedel.

“Jag bestämde att jag inte ville ha deras mat och började odla egna grönsaker. När jag skrev om svältkatastroferna blev det också ett överlevnadskoncept, att kunna odla sin egen mat. Sedan tröttnade jag på grönsaker och blev trädgårdsamatör och började odla sånt som knappt vill växa. Och så började jag skriva om trädgård. Sedan dess har hon skrivit ett antal böcker och inspirerat många till nya trädgårdsupplevelser”.

Nyebroparken

Säveåns mynning vid Aspen och området runt omkring lockar många fåglar, både vanlig och ovanliga. Alldeles i närheten av sjön Aspen, med Säveåns karakteristiska lövträdsbård mot ån, ligger Nyebroparken. Här finns spännande träd som korkalm, ett arv från en annan tid. I närheten låg redan på 1700-talet en bro som kallades Nyebro, den nya bron. Den gamla bron, Gamlebron låg nästan på samma plats. Nu får den välbesökta parken ytterligare en dimension, med Nyebrotäppan som ett extra guldkorn.