Frödingslunden – André Strömqvist

frödingslunden ny

Frödingslunden var en grön, centrumnära, men ändå lite bortglömd plats längs Säveån i Lerum. En gräsplätt med en lund i ryggen, mellan en skola och ett bostadsområde. Med en flitigt använd gångväg intill. Men gräsytan låg många gånger lämnad ensam, oanvänd.

Växtrums trädgårdsdesigner André Strömqvist fastnade för Frödingslunden och har utvecklat den till en spännande möteplats tillsammans med sitt Växtrumsteam. Så här gick Andrés tankar kring platsen första gången han såg den.
– Oj, vår nya trädgård hemma i Dalarna är på en tundra och bara stenblock, så Växtrumsplatsen är rena drömmen.
– Åh, när jag såg lunden ville jag göra en massa saker. Jag tänkte inte lika mycket när jag såg gräsplanen framför. Jag vill gärna börja där det finns träd eller höjdskillnader.

vaxtrumilerum 2016-33 vaxtrumilerum 2016-35 vaxtrumilerum 2016-49 vaxtrumilerum 2016-50

Från Frödingslunden leder Frödingsbron över den lummiga åbrinken rakt in i hjärtat av Lerum. En gång i tiden fanns flera handelsträdgårdar längs med ån. Där odlades blommor, frukt och grönsaker som såldes på torgen i Göteborg. André Strömqvists Växtrumsplats är en hommage till de nu försvunna handelsträdgårdarna. Ett växthus i skönt förfall, odlingsbänkar och en sviskonlund har redan blivit ett utflyktsmål och en träffpunkt för nära och långväga besökare. Den bortglömda gräsplätten har fått nytt liv.

Forna tiders handelsträdgårdar i Lerum

-en intervju med Roland Almqvist

Idag kan en trädgård i princip bestå av ett plåtskjul med konstbelysning. På handelsträdgårdarnas tid på 1950-talet krävde odlingen andra förutsättningar. Växthusen fick ofta den bästa placeringen – i söderläge och med närhet till vatten för bevattningens skull. Sjövikens trädgård i Lerum var inget undantag. Vid sjön Aspens norra strand, strax öster om Aspenäs Herrgård, låg ungefär 4 000 kvadratmeter under glas.

Stig Almquist körde dagligen till partihandelstorget på Heden, där lastbilar och hästar samsades. Bilden är från sent 1950-tal.

Stig Almquist körde dagligen till partihandelstorget på Heden, där lastbilar och hästar samsades. Bilden är från sent 1950-tal.

Från början odlade trädgårdsmästare Stig Almquist grönsaker både i växthus och på friland. Växthusen dominerades av tomatplantor under många år. Tomatrötterna badade aldrig i någon näringslösning som de gör idag, utan plantorna sattes direkt i fräst gödslad jord. Grannen Gunnar Johansson, som också var trädgårdsmästare, ångade sin jord för att få den helt bakteriefri till sina tomater och gurkor.

På våren eldade Stig i växthusen för att få dem varma tidigt. Och under hösten förlängdes säsongen genom att de anställda plockade gröna tomater och flyttade dem till ett mindre växthus som värmdes upp för att tomaterna skulle kunna eftermogna. Ibland blev skörden så pass stor att Stig fick leja lastbilen från Lerums lastbilscentral för att transportera tomaterna in till Göteborg. Den första bilen som han använde för sina dagliga resor till partihandelstorget på Heden i Göteborg var en grön Chevrolet-lastbil med trälådor på flaket. Redan klockan sex öppnade man på Heden, dit även Hisingsbönderna kom i häst och vagn med potatis. Klockan åtta körde Stig vidare till Rosenlundstorget, som hade specialiserat sig på blommor.

Stigs tre söner hade en hårt arbetande far, som sällan tog semester. Sonen Roland hjälpte några somrar till med att plocka röda och svarta vinbär på Aspenäs herrgård. Där låg växthusen också vid vattnet, men man odlade till husbehov. Barnen som hjälpte till lade vinbären i pappkartonger och fick en slant direkt ur majorskans hand.

På friland i Sjövikens trädgård odlades persilja, dill och gräslök. Det gick inte att odla några rotfrukter i den tunga lerjorden. Den tungarbetade styva leran gjorde att jordfräsen hoppade och skuttade.

Efterhand kom Stig att intressera sig mer och mer för blommor. Efter peaken med tomater fanns det rosor i snart vartenda växthus, men också en hel del blomsterlökar. Förmodligen handlade det om lönsamhet, eftersom Stig var mer businessman än odlare. Till sin hjälp hade han åtta till tio duktiga och snabba medarbetare. Det kräver ett visst tempo när man ska sätta en miljon blomsterlökar under hösten. Och tulpaner måste skördas samma dag som de slår ut. För Stig var det ett ständigt pussel att hitta personal till lökodlingen. Tillsammans med Berntssons bageri var Sjövikens trädgård Aspenäs största arbetsgivare.

De här växthusen är en tillbyggnad från slutet av 50-talet. Handelsträdgården var som störst i slutet av 1960-talet.

De här växthusen är en tillbyggnad från slutet av 50-talet. Handelsträdgården var som störst i slutet av 1960-talet.

Trädgårdsmästarrollen inrymmer både kreativitet och risktagande. Stig intresserade sig tidigt för import av både krukväxter och lökar. Från Japan importerades länge vita trumpetliljor, Lilium longiflorum cv Arai 5, som drevs upp i växthusen. Stig etablerade dessutom kontakter på Teneriffa med tanken att de japanska liljelökarna skulle börja drivas upp där för vidare transport till Lerum – allt för att kunna sprida ut blomningen under året. Man skulle kunna tro att det uppstod språkförbistringar med Japan, men i stället blev det missförstånd med Teneriffa. Hela skörden kom på en gång och kylen fylldes av liljor. Vad skulle de göra nu? Då i mars 1965 dog plötsligt svenska drottning Louise, gemål till Gustaf VI Adolf, och varenda skyltfönster skulle ha ett fotografi på drottningen och en vit lilja bredvid. Kylen tömdes fortare än de hade kunnat ana. Men samarbetet med Teneriffa lades ner.

Redan under tidigt 1960-tal hade Stig börjat importera snittblommor från Italien, som på den tiden var ett billigt land. Mimosa och ginst utgjorde bra komplement till tulpaner, påskliljor och hyacinter. Dessa kom i ett något udda emballage; bambukorgar med kvistarna försiktigt inlindade i silkepapper. Krukväxter köptes in från Danmark. De första julstjärnorna var en halvmeter höga och mycket gängliga – inte alls så behändigt kompakta på konstgjord väg som våra julstjärnor är nu. Under flera år drev Stig upp azaleor från Belgien. Rotklumparna packades i stora runda korgar och fraktades med tåg. Azaleaplantorna lossades på Lerums station. På 1970- och 80-talen importerades snittblommor och orkidéer från Colombia, Sydafrika, Egypten och Thailand.

Tulpanerna såldes med löken på för att öka hållbarheten. De slogs in i makulerade telefonkataloger. Bilden är från tidigt 1960-tal. Foto: Greta Karlsson, Lerums tidning.

Tulpanerna såldes med löken på för att öka hållbarheten. De slogs in i makulerade telefonkataloger. Bilden är från tidigt 1960-tal. Foto: Greta Karlsson, Lerums tidning.

Men blommor odlades också på friland; iris, storblommiga prästkragar, hybridlupiner och riddarsporre för att nämna några. I kallhus prövades bland annat blåklint, prästkragar och klematis. Krysantemum odlades i vanliga växthus från holländska sticklingar. De behöver kortare dagslängd för att växa, så vid sjutiden på kvällen sänktes mörkret över dem med hjälp av mörk plast. Ett arbete som skedde helt manuellt.

Detta var tiden runt Rachel Carsons bok Tyst vår, som handlar om de förödande effekter som bekämpningsmedel kan ha. I Sjövikens trädgård och alla andra handelsträdgårdar fanns det mycket i giftskåpen. Och inte var de låsta heller.

Ett preparat användes till exempel för att bekämpa vass vid sjökanten. En gång hade sprutan inte rengjorts tillräckligt noga, så när rosorna skulle sprutas mot mjöldagg dog de. Detta blev en väckarklocka för vilken styrka medlen faktiskt hade.